Pang pang pang och 0-3 i baken i halvtid. Jag satt mållös.

Leicester 1  Peterborough  3 

League 1 

King Power Stadium

Vart ska man börja? Leicester börjar med en bra minut där Riis nästan smäller in 1-0 direkt. Sen kommer istället nästan 0-1 från andra hållet där McCarthy precis får fingrarna på bollen över ribban. Det blev svajigt direkt, som den här klubben varit över en lång tid nu.

Andra halvlek är bara smärtsam av att man alltså får bevittna sitt Leicester jaga reducering i ett 0-3 underläge hemma mot självaste Peterborough som ligger näst sist i League 1 eller nåt. Vad i hela fridens namn är det som händer. Det har varit landslagsuppehåll i två veckor och förväntningarna blivit höga på att få se ligaspel igen efter en tveksam start på säsongen. Man tänker att två träningsveckor där gruppen fått samla sig och kan gå igenom vad som strulat skulle ge effekt och kraftsamla gruppen till en nystart. Igen. Men gång på gång så blir man så besviken på prestationen från det här laget att man börjar få slut på anledningar om varför det gick som det gjorde. "Russell måste få tid på sig. Det är många nya spelare". Jag säger bara skitsnack. Det här är professionella spelare och tränare med, jag vet inte hur många tusen kronor i veckan intjänade. Att inte göra det bättre med alla förutsättningar man får i form av träningsanläggning, all personal runt om sig, coacher osv. Så är det inget annat än tjänstefel att göra det så här dåligt. Situationen är helt enkelt som så att alla runt klubben, hela staden, väntar på att det ska komma en ny ägare. Top vill bli av med klubben, ingen vill ha den. Det är klart att det är en märklig sits för en fotbollsklubb. Men det känns som att det är den sista utvägen för att det någon gång ska vända för Leicester City. Efter så många år av instabilitet och förvirring kring alla beslut som har tagits som har gått mot negativ riktning istället för positiv. En sak är säkert i alla fall, det står Foxes Never Quit i spelartunneln innan spelarna äntrar planen. Det har missbrukats senaste åren av spelare och ledare då uppgivenheten varit påtaglig hela säsongerna i flera år över att det inte går som man vill och sen kan man lämna klubben och börja om någon annan stans. Det är såklart en besvikelse som supporter, vi kan inte riktigt göra en så enkel flykt. Man får tugga i sig dom tuffa åren precis som dom ljusa, men dom ljusa ser ut att vara väldigt långt bort så länge som, det gör ont att säga det men, King Power fortfarande är kvar.

Tillbaka till matchen så vill jag dela ut 1, 2 och 3 rävar till dom tre bäst presterande spelarna i Leicester idag. Samt 1,2 och 3 skabbrävar till dom som presterade sämst. 1 räv till Kamari Doyle (tredje bäst) kom in i andra halvlek med energi och skapade farliga chanser för att få in reducering. 2 rävar till Louis Page (näst bäst) en mittfältsmotor med blick för spelet framåt som är en av få i det här laget som kan se igenom försvaret för att frispela en lagkamrat. 3 rävar till Emil Riis (bäst) ständigt farlig i boxen och gör alltid sitt yttersta för att göra mål, oavsett vad det står i resultattavlan.

1 skabbräv till John Lundstram, felpassningar, var i vägen istället för tillgänglig vid inspel i boxen, ingen kemi med sina kollegor. 2 skabbrävar till Luke Thomas, bedrövlig i defensiven och hans uppgivenhet vid 0-2 målet när han blir omsprungen gör mig oxtokig! 3 skabbrävar till Olabade Aluko, fullständigt uppsnurrad på sin kant hela sina 45 minuter. Offensivt snurrade han upp sig själv istället och jag tror inte han gjorde ett rätt idag. Vi tar nya tag! 

Referat: Edvin Thörnblad